Nu är jag totalt död verkligen. Dagen har bara sprungit förbi. Det var skönt att jag inte startade så tidigt. 
Gozan var inte riktigt på humör idag. Hon var nonchalant och spänd på banan. Sedan får jag en väldans press men inte så himla nervös. Det resulterar till att jag slutar rida lite och då fattar hon nada. Sedan när hon blir spänd så så är det så sjukt svårt att få kontakt med henne. hon blir så stor och svår. Det blir tomt där framme.

Men det är bara ta nya tag och på´t igen. det är så roligt att vara igång och jag får tänka att det är våran andra start på väldigt länge. Vi ha varit igång en vecka och hon har vilat i 20 dagar. Jag har inte ens hunnit fodra upp henne på normal krafft. Men det kändes ändå som att vi var klara för det på träning och vi kunde inte vara mer förberedda.

Nu är det bara att träna vidare så kör vi om två veckor igen. Det kommer bli great!

Träna träna träna. Nu kan vi varandra på träning nu ska vi komma till det på tävling och få massa rutin tillsammans. Jag ser framimot jobbet även om det kommer bli en berg och dalbana.

Nu ska jag sova för jag tror att mitt huvudsprängssnart. Jag skulle behövt plugga. Men så insåg jag att jag kan göra det i morgon. Det skulle ändå bara gå åt skogen och inget skulle gå in i huvudet.

Kram Jenny 

En lugn Gozan på tävlingsplats. Världens bästa groom också!

Ibland tycker Gozan att hon ska bestämma när pappa och hon ska gå. Då blir det såhär. Hmm tyglarna hänger och far... 

- Benet har varit toppen bra under dagen. Inte svullen, varm eller någonting. Såret är helt läckt!