Text och foto: Ida Röök 

Budskapet var tydligt när Stefan Jansson höll clinic på Varbergs Ridklubb för en tid sedan. Det är grunderna som måste fungera för att hästen ska förstå uppgiften.
- Gas, broms och styrning är grundläggande och självklara saker att jobba med. Med erfarenhet kommer insikterna och det spelar ingen roll vilken nivå du rider på. Fungerar inte grunderna kan du inte bli ett med hästen, säger han.
Stefan rider på Grand Prix-nivå och är en av många framgångsrika ryttare som ingår i Knytkalaset. Det är en träningsmodell för ryttare på den allra högsta nivån - Kyra Kyrklund, Jan Brink och Åke Björsell är personerna bakom Knytkalaset, som startade 1998.
- Det är en oerhörd inspiration att få träffa de andra ryttarna och att träna för Kyra en gång i månaden. Det ger "inputs" som man inte kan få någon annanstans, säger han.

Ett förfinat system
För honom handlar det om att hela tiden förfina hjälperna. En unghäst kan behöva ett större tygeltag för att förstå sin uppgift, medan en äldre häst inte alls kräver samma tydlighet. 
- Många tävlingsryttare är oerhört ambitiösa och vill se resultat direkt. Då blir det lätt så att man slarvar med grunderna, men för att kunna göra en piaff eller en passage måste styrning, gas och broms sitta - precis som när du rider på en volt i balans. Det är ingen skillnad, mer än att man har förfinat systemet och systematiskt har ökat svårighetsgraden för hästen så att den blir känsligare och känsligare, säger Stefan.
Ekipagen som rider på clinicen i Varberg ligger på olika utbildningsnivå. Det är tre ridskoleryttare, två ridinstruktörer och så en dressyrelev som tränar för att starta på MsvC på sin häst. Alla instrueras de på samma sätt av Stefan Jansson.
Under framridningen ska tempot ökas och minskas, de ska rida olika vägar och hela tiden göra hästen intresserad och engagerad.
- Rid inte i samma tempo hela tiden. En trav kan ridas på hur många sätt som helst. Se till att hästen hela tiden är med dig och lyssnar på nästa signal. Variera formen på hästen, den kan gå lite djupare och sedan lite högre. Se formen som hästens arbetsställning - även den ska varieras, säger Stefan.

Börja inte med det svåra
Han menar att det är viktigt att börja med det som ryttaren och hästen känner sig säkra på. Annars kan man lätt fastna i problemen och det kan skapas en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
- När det gäller gångarterna är det bäst att börja med den gångart som hästen är mest bekväm med och i det varv som den går bäst. Sedan är det självklart så att man inte bara ska träna på det som är bra, man måste ta tag i problemen också. Men många fastnar exempelvis i det där varvet där hästen inte riktigt går att forma. Om man dag efter dag arbetar på det sättet bryts självförtroendet ner hos både häst och ryttare, säger Stefan.

Repetera och följ upp
Många ryttare glömmer bort att följa upp om hästen faktiskt gör det de ber den om.
- Att bara sitta och klämma med benen och be hästen att gå fram fungerar inte, du måste se till att dina hjälper får det svar du ber om. Om hästen inte går fram för skänkeln måste du förfina hjälperna. Hästen förstår inte vad den ska göra om den har ett konstant tryck från skänkeln. Det är din uppgift som ryttare att se till att följa upp dina kommandon, och att konsekvent repetera dem när hästen har förstått sin uppgift, säger Stefan.
Inställningen till ridningen och hästen har stor betydelse. Det är inte alltid man är på topp själv, man kanske har haft en stressig dag på jobbet eller känner sig lite sjuk. Men din egen dagsform ska inte få gå ut över hästen.
- Om du inte har förmågan att släppa allt runtomkring när du sitter upp på hästen kanske det är bättre att strunta i att rida dressyr den dagen. Skritta ut i stället. Kom ihåg att hästen inte har stått och tänkt hela dagen på hur den inte ska fatta galopp i balans eller hur den inte ska komma igenom i vänstersidan...

Variera takt och tempo
De tre ridskoleeleverna Britta Antonér, Pia Nilsson och Inga Jacobsson rider enkla vägar med serpentiner, snett igenom och sedan in på stora mittvolten. Hela tiden varierar de tempot med förhållningar och med mer tryck framåt, de ser till att hästen är engagerad och intresserad och de fokuserar även på sin egen sits och inverkan. 
- Det är lätt att man sitter och tänker på annat under ridpasset. Att det får gå fem varv utan att hästen har fått en ny uppgift. Då tappar den intresse och engagemang. Det är du som ryttare som bär ansvaret för att hästen hela tiden är med på uppgiften, säger Stefan Jansson.
Även under skrittpausen ska hästen lyssna på vad ryttaren ber den om.
- Skritt är en vilosam gångart, så hästen kan pusta ut även om du inte släpper allt. Håll kvar lite på tygeln och be den om olika tempo i skritten, rid serpentiner och flytta den något steg undan för skänkeln. Annars blir det lätt så att ni måste "börja om" när du tar tyglarna efter pausen, menar han.
De båda ridlärarna Jennifer Arvehell och Johanna Wigermo rider öppnor på långsidorna.
- När du tränar måste det inte vara perfekt. Tänk i stället att det är viktigt att hästen bjuder framåt och att den behåller den böjning som du ber den om. Sysselsätt hästen även när du rider skolor - variera tempo, ställning och form. På så sätt blir den smidigare och mer ridbar. Men begär inte mer än vad hästen klarar av, blir den spänd får du backa tillbaka ett steg, säger Stefan.

Se till dig själv om något inte stämmer
Sist ut i ridhuset är Linn Albertsson. Hon är elev hos Stefan Jansson och tävlar på LA-nivå. Nu ska hon och valacken Sallymon satsa på att tävla MsvC, vilket gör att svårighetsgraden även på träning ökar. 
På stora mittvolten visar hon hur galopparbetet kan varieras, genom att gå in på en tiometersvolt inuti volten. Till att börja med ska hästen gå i samma galopp som på den stora volten. Men så småningom kräver Linn att Sallymon kortar sig rejält.
- Vi sätter lite mer press genom att be om kortare galoppsprång på den lilla volten. Då måste hästen samla sig mer och belasta bakbenen på ett annat sätt, säger Stefan.
Linn rider sedan ut på den stora volten och låter hästen galoppera på i ett friskare tempo igen.
Hon visar också en riktigt fin förvänd galopp.
- Det är vanligt att ryttaren sitter och väntar på att hästen ska bryta av när den går i förvänd galopp. Att man lite hoppas-hoppas på att det ska gå, och slutar rida. Stötta hästen framåt i stället, säger Stefan.
När kvällen på Kvarnagården i Varberg lider mot sitt slut har hans budskap blivit allt mer tydligt.
- Var ödmjuk inför hästen och dess beteende. Se till dig själv i första hand om det är något som inte fungerar. Du måste göra rätt för att hästen ska förstå vad du menar, förklarar Stefan.

Här är en bild som Ellinor i mitt stall tagit på mig och Gozan!

Idag var det första dagen på kursen för Anna. Så roligt att visa upp att jag verkligen försökt. Jag fick beröm över att hon såg fin ut och det syndes att jag hade jobbat. Men ändå hade jag inte riktigt den där bra känslan som jag har haft. Hon vilade igår och då brukar det alltid vara lite jobbigare. Så i morgon kommer hon nog gå ännu bättre. Det roliga är att hon verkligen har blivit så kvick för skänklarna och lyssnar på mig. 

Anna förklarade för tjejen jag red med hur Gozan är att rida. Hon är som en ål åt alla sidor, sen ålar hon sig uppåt och inte nog med om hon är inte är nöjd så sänker hon ryggen och tycker jag är en kärring.

När anna förklarde detta kände jag bara värme inombords. Det gick verkligen in hos mig vilket jobb jag har gjort och jag är inte riktigt där ännu men på god väg. Ni kanske förstår lite hur svår min häst är. Men hon är så rolig att rida just nu. Hon går i form korekt och till och med över ambitiös för tillfälligt. Allt är inte bra men vi är på god väg. Jag känner på mig att det kommer bli ett bra år. 
Min fina Gozan! 

I morgon är det dag 2 på kursen och jag har verkligen i tanke om vad Anna berättade vad jag skulle rida för övningar. Jag ska äta en rijäl frukost i morgon så jag verkligen är fit for fight. Och JA, jag är taggad till hundra! 

Å juste, idag kom äntligen min sadelgjord som Ellen har skickat till mig. Invigning i morgon! 

Kollade bilder på Ruben. Det gör fortfarande lite ont i hjärtat. Det är en häst jag aldrig kommer glömma!

Torsdag: Jogga lite lugnt

Fredag: Gozan träna för Anna. Kakan ska mamma rida.

Lördag: Fortsätta på fredagens lektion. 

Söndag: Uteritt. SKOGEN!

Med viss ändring. Ha en bra vecka.

Idag höjdes ribban ojoj. Men å så kul. Dressyr är bästa som finns! 
Jag red fram och det kändes som att ridhustaket skulle lyfta vilken sekund som helst. Det hade varit för ett halv år sen och sitt på Gozan . Swisch swisch....

Vi började rida skänkelvikning in skänkelvikning ut. Underbar övning! Man får koll på båda sidorna och man får jobba och tänka snabbt. Hela tiden ligga före hästen i arbetet. Det låter som en jätte enkel övning. Men såå svår. 
Galoppen var helt underbar idag. Men svårt där med. Skulle göra samma övning, så det blev som fövänd. Åå så svårt. Testade alla möjliga vägar. Red på serpentiner. Över ridbanan. Fatta förvänd galopp på rakt spår. Gozan är duktig men jag gör fel och då blir det pannkaka.  Gozan gjorde även fina uppvisningar på byten i varje och galoppombyten. Det tycker hon att hon är jätte duktig på. Dock inte rikigt det vi ska jobba på just nu. 

Nej nu ska jag sova. I morgon är det en ny dag men nya äventyr. 
Upp och släppa ut hästarna och göra stalljobb innan skolan. Jag tycker det är skönt! 

God natt!

Min häst är inte den enklaste att rida och man får jobba hund i sadeln. 
Jag fick ha en miljon skrittpauser för att orka med ett helt träningspass för Anna. Då pratade Anna med mig. Jag insåg själv att det behövdes en förbättring. Jag började springa. Magmusklerna behövdes också stärckas. 
Nu i efter hand när jag har ett facit på vad jag orkar och inte orkar. Inser jag hur dum i huvudet jag var som inte tog tag i det här tidigare. Men jag visste inte bättre. Jag springer inte varje dag. Men i sommras gjorde jag det och det var bra för då kom jag i form och hade en bra balans i konditionen. Just nu springer jag när jag hinner. Jag har en fördel att jag har fys en gång i veckan i skolan. Det är roligt tycker jag! Jag älskar att arbeta med kroppen! 

Igår när jag var ute och sprang så insåg jag att jag inte ens var trött. Det tycker jag var ett bra resultat. Jag tog en längre runda och tävlade mot mig själv. Underbart tänkte jag! 
Det viktigaste i ridningen är att man lägger energin på rätt saker. Om hästen bråkar lite, lägg energin på att lösa problemet och inte bråka och jobba mot problemet. Då orkar man jobba på rätt sätt. Men det krävs hjälp att veta hur man gör för att komma dit av den som står på backen. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lösa problem när jag red. Jag kan forfarende lägga energin på frustation men det är nästintill borta. Man måste tänka på nya sätta och lirka ur sig det själv!

Jag skulle aldrig kunna leva utan dessa djur!!