Idag är det tisdag och då är det träning som alla andra tisdagar. Jag red fram och det kändes sådär och jag hade ingen riktig inspration. Vissa dagar känner man så. Speciellt när huvudet känns ihop tryck till en liten kub. Men jag kämpade på. Gozans huvud var nog mer utanför ridhuset i vissa stunder. 
Idag tränade vi bara på lydnad. Fram för skänkeln. Och att hon ska ta min upptagningar. Det gör hon men att jag ska kunna reglera tempot. Jag har en sådan sjukt känslig häst och ibland glömmer jag bort det. Stackars Gozan som blir förvirrad. Men jag fick mig en rijäl tankeställare efter träningen. Det behövdes verkligen. Hela passet kändes bara BLÄ. Men sedan när jag man får höra att allt såg jätte bra ut och att vi passar super ihop. Så kom den där tanken igen som Anna jämnt och ständigt tjatar om. Det kan känns hemskt men synen från backen kan vara helt annorlunda. Bara hästen trampar ojämnt ett steg så känns det vinglit men det syns inte från backen. Det är rätt sjukt hur annorlunda allt kan se ut medans känslan är blä dålig.