Så fort bara tränset åker på så tror Gozan att hon är unghäst. Att det är ok att springa runt och yra och inte lyssna på mig. Men när kandaret är på är allt frid och fröjd.

Igår började det likadant men övergick sedan till lite jävlare namat. Oj vad hon sprang fint då. Det är dom moments som man vill ta vara på.

Nu ska jag åka och rida. Har världens bästa föräldrar som släpper ut och fixar i stallet när jag flänger ute.. <3

Ha en bra lördag
Ciao ciao