Inte hästrelaterat för fem öre.
Livet är bra konstigt ibland. Man kämpar och kämpar ändå funkar inget? Det är lite så jag känner just nu.
Får bara något svart tillbaka. Något som inte räknas.
Ena stunden kännar jag balans lite av båda fötterna på jorden nästa stund är jag helt ute och cyklar. Hur kan det ändras så snabbt?
Får bara något svart tillbaka. Något som inte räknas.
Ena stunden kännar jag balans lite av båda fötterna på jorden nästa stund är jag helt ute och cyklar. Hur kan det ändras så snabbt?
Ställer frågor men får inga svar. Ska det vara så? Jag vill ha svar på allt. Men denna gång är det jag som inte vågar fråga för att jag vill inte veta svaret.
När någon frågar hur jag mår svarar jag alltid bra. Jag har aldrig hört mig själv säga att jag inte mår så bra just nu eller nja sådär. Är det att ljuga för sig själv? Vågar inte inse sanningen och smyger runt den istället. Vad händer den dagen vi står face to face. Sanningen alltså. Har en känsla av att jag bryter ihop då.
Livet är hårt ibland, imorse vaknade jag upp hur lycklig som helst över mitt liv. Fina vänner, mina underbara hästar jag har allt en tjej kan önska sig (nästan i alla fall ;)). Men istället går jag och lägger mig med den där förbannade känslan. Bekymmrad över att möta sanningen. När händer det? Aldrig kanske? Jag kanske aldrig behöver möta den? Leva i min lilla drömvärld där allt går? Alltid vara positiv till allt, aldrig må dåligt, alltid ärlig mot andra.
Kanske dags att ta lite cred över sig själv och vara ärlig mot sig själv.
Livet är hårt ibland, imorse vaknade jag upp hur lycklig som helst över mitt liv. Fina vänner, mina underbara hästar jag har allt en tjej kan önska sig (nästan i alla fall ;)). Men istället går jag och lägger mig med den där förbannade känslan. Bekymmrad över att möta sanningen. När händer det? Aldrig kanske? Jag kanske aldrig behöver möta den? Leva i min lilla drömvärld där allt går? Alltid vara positiv till allt, aldrig må dåligt, alltid ärlig mot andra.
Kanske dags att ta lite cred över sig själv och vara ärlig mot sig själv.
Jag stötar alla andra men när ska jag få tillbaka det då? Jag förväntar mig aldrig något. Men det borde man väl egentligen kunna göra? Jag vet inte. Jag som alltid brukar ha svar till mig själv. Men denna gång vågar jag inte möta svaret.
När jag skrev det här tyckte jag inte alls det passar in på den här bloggen. Jag har bestämde mig för att skriva om min vardag med mina hästar. Men i detta fall kände jag bara att jag behövde skriva av mig och detta var bästa stället.
Jag hoppas ni haft en bra dag, det har jag till viss del.
Vi hörs i morgon med förhoppningsvis en positivare inställning till livet. :)
Kommentarer
Trackback
